skaegget

På en toa, en onsdagskväll.

Petter och jag bloggar tillsammans.

Muse, Hovet.

I dag tycker jag vi ska rikta vårt stöd till förskollärarna i Lesjöfors. Enligt en artikel i NWT får de i år inte ta med barnen på adventsspel i kyrkan. För det stämmer inte med läroplanen, enligt rektorn i området. Läroplanen skall vara religiöst och politiskt obunden. Jo, visst. Att det är en flerhundraårig tradition, spelar så klart ingen roll i sammanhanget.
Jag har dessutom svårt att se hur de ariska förskollärarna tvingar med Muhammed, Arash, Zita o.s.v på adventsspel bara för sakens skull. Det känns som om ett högst frivilligt förfarande vore det bästa. Men i stället så lägger vi ner det, helt och hållet.

Problemet är att om man diskuterar om sånt här, så får man alltid en sur bismak av att vara sverigedemokrat i munnen. Och det vill ju ingen. Jag tycker det vore självklart att vi behåller det svenska och låter de som vill delta. I stället för att i en felriktad strävan ta bort allt svenskt och försöka vara til lags med alla? Ingen vill väl avskaffa midsommar?

I och med att det är sverigedemokraterna som låter högst i de här frågorna, så har de per automatik, gjort att det känns smutsigt att ha känslor som skulle påminna om stolthet över Sverige. Det är väl på tiden att vi tar det tillbaka och gör "nationalism" till något bra, som man kan vara stolt över. Ett uttalat, traditionsrikt Sverige, som välkomnar nya människor. Utan sandfärgade skjortar och alkoholiserade kommunpolitiker.

Herrmiddag för ett par veckor sen