Landstinget i Värmland
Under allt för lång tid har Landstinget i Värmland valt att bortse från den obefintliga löneutvecklingen hos sjuksköterskor i Värmland. Det måste ske en ändring av detta.
Landstinget i Värmland har lärt sig att det går utmärkt att suga blodet ur sjuksköterskorna medelst falska löften och frierier om kommande lönepåslag. Vi har fått oss till livs att det visst är sant att lönerna är för dåliga, men att det inte är något man kan ändra på över natt. De allra flesta av oss har nu hört dessa argument i upp mot 15-20 år. Hur lång tid ska det få ta?
Vissa år har man också anfört den dåliga ekonomin som anledning till utebliven löneutveckling. Landstinget har dock under denna period gjort både bra och dåliga bokslut, utan att det påverkat våra löner åt något håll. Man har bett om vår förståelse för att den svåra ekonomiska situationen omöjliggör en vettig löneförhöjning, och detta har accepterats av oss. Nu är det inte längre försvarbart att anföra detta som skäl. Frågan är inte längre enbart ekonomisk. Den är numer moralisk. Hur långt kan de personalansvariga och politikerna gå i sin helt samvetslösa hållning gentemot oss?
Detta är att jämföra med Kommunals avtalsrörelse som varit framgångsrik. Tyvärr mäktar inte Vårdfacket med att ta sig an Landstinget i Värmland. År efter år landar man rent löjeväckande avtal för sjuksköterskorna. Det är bara att beklaga. I stället får vi som individer ta striden med arbetsgivaren.
Det har från Landstingets sida inte visats några tecken på god vilja eller genuin förståelse för våra krav och förhoppningar. I stället har man valt en politik som bygger på nedskärningar och lönepåslag som i praktiken är under negativ utveckling (inflationstryck i jan 2008 - 3,2%. Riksbankens inflationsmål - 2% Löneavtalet 2007 - 3,5%).
Man har tydligt signalerat vad som är viktigt att satsa på inom Landstinget genom att sedan 2001 anställa ytterligare c:a 100 tjänstemän på den administrativa sidan.
Man kan fråga sig varför vi har ett Landsting där man väljer att skära ner på själva kärnverksamheten - vården?
Vi vet, redan nu, vilka svar vi kommer att få från tjänstemän, personalchefer, politiker och förhandlare. "Det är en lång process...", "Ekonomin måste vara i balans...", "I år finns det inget utrymme..." o.s.v. Det är inga argument vi inte hört förut. Vi tror inte på och accepterar ej argumentet att det inte finns pengar! Det finns pengar, det handlar enbart om att man måste fördela om resurser. Det handlar om att Landstinget i Värmland måste visa att man tycker att vi är värda en lönesatsning.
Det kommer att höjas röster om hur tredje man, "värmlänningen", kommer drabbas negativt av att vi tar strid. Detta är i sig heller inget nytt argument. Fråga i stället hur långt bakåt vi som sjuksköterskor måste böja oss för att tillgodose värmlänningens behov av kvalificerad vård? Ska tredje man alltid komma före oss själva? I alla avseenden? När är det rimligt och godtagbart att vi prioriterar oss själva och vår situation? Givetvis går landstingsledningen ut i media, dagligen, och varnar för att den stundande kommer bli samhällsfarlig. Syftet med den manövern är glasklar - nu gäller det att vända den allmänna opinionen mot sjuksköterskorna. Om konflikten vore så samhällsfarlig som de säger, varför begärs det då inte in skyddsarbete? Här tar inte Landstinget sitt ansvar.
Frågan är bara om ni ansvariga är beredda att ta konsekvenserna av en utebliven lönesatsning. Tror ni att ni kan bedriva en fungerande sjukvård i Värmland utan oss?
Nu kräver vi en riktig löneutveckling under 2008/09. Då menar vi inte siffror i storleksordningen 3,5 % (som försvinner i inflationen). Vi vet att det finns pengar. Kommunal lyckades förhandla till sig rejäla lönelyft. Nu krävs det satsningar på oss som har eftergymnasiala studier på tre år eller mer!